jennavahanen.blogg.se

Jag har snart ridit i 7 år och jag måste säga att detta har varit ett av de roligaste åren hittills. Det här året var det första året jag placerade mig och började känna mig säker i min ridning. Fick också ett ryttarföredömespris. Fick också på ryttargalan ett pris för bästa kämpe. Jag har egentligen inget förutom ridningen jag känner mig bra i. Men det känns så himla kuul att allt arbete äntligen ger resultat. Till våren har jag tävlat 4 år och det tog 3 före jag fick min första placering. Minns att det kändes superkuul att få rida in på prisutdelning, ta emot rosetten och galoppera ärevarv. Känns som att resan jag gjort som ryttare belönas. Jag vet att jag är långt ifrån perfekt i min ridning, har fler brister än styrkor men bättre blir man för varenda korrigering man ges. Man blir aldrig bättre om man aldrig får (konstruktiv) kritik, så är det bara. Alla hästar jag nånsin ha ridit har lärt mig någonting så det är svårt att säga vilken häst som betytt mest för mig men det känns ändå som att Sigge lärt mig mest. Sigge är världens bästa och finaste läromästare. Sigge är en sådan häst jag tycker alla borde få rida, är så tacksam för allt han lärt mig, alla tävlingar vi tävlat och allt jag hamnat kämpa med honom om. Lite rolig grej är att jag förr var jätterädd att rida Sigge då han var jättestor. Jag tackade hela tiden nej till att rida honom men till slut fick jag sitta upp och rida honom och jag minns att det värsta var hans trav för det kändes som att rida en älg :P. Men har ju kommit en bit på vägen från detta :D. Är tacksam över allt jag lärt mig dessa år i stallet. Att vara hästtjej är något man har nytta av genom hela livet. Man lär sig att inget kommer gratis utan tack vare hårt arbete kommer framgångarna, man lär sig också att arbeta med andra och glädjas över andras framgång. Känns alltid lika kul när man ser att någon annan också gläds över ens framgång. Ge aldrig upp, belöningen kommer <3